Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/377

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3i9 "• princips otillräcklighet; lika som den ej appfylide hvad man af den äger att skäligen fordra. En princip for tänkandet, likasom sjelfv^a tänkandet, kan ej hafya annat än blotta begrepp till närmar ste föremal; så vida nemligen tingen sjelfra ef knnna ingå i tänkandet, och blifva dess forediåly utan säsom uppfattade af * föreställningen, och déf- ifrån förvandlade i begrepp* Icke heller kunna sjelfva begreppen uppfatta och innehålla mera af tingen, än af och genom erfarenheten verkligea meddelas åt det sinnliga förnimmandet. Hvad derutöfver må finnas i tinget eller angå detf vara sig dess innersta väsende, dess yttersta ursprung* lighet, eller till och med dess existens utom före- ställningen, allt detta, såsom genom omedelbar er^ farenhet ingalunda meddeleligt, kan ej heller, hvar* ken af oss kännas med empirisk ovedersäglighetj eller i kraft af någon ursprunglig, inre princip^ tilläggas i de från erfarenheten uppfattade begrep-* pen, och blifva oss på sådant sätt aprioriskt kunnigt. Detta om förnuftets formella princip, motli'^ gelsegtrundén. Men om denna princip utgör b jelf< � va den innersta grundpunkten, hvarikring hela det menskliga tankespelet rÖres och hvälfVer sig^ utgör den icke derföre förnuftets hela materielln förråd och innehåll. Man kan ej neka, att ju det