— 3aa — for all wisten^ Det ftr bloU sedan Kanta tid, spm ?i böqat inse, att dessa allmänna förnnfb- lagar uppkomma och bero helt och hållit af sinn- lighetens < begge villkor, tiden och rummet; hva- dan deras oiQskränkta* gilltighet för all tillva- relse^ tify.en den osinnliga. Åtminstone blir stor fjnAga onderkastad. Det nya Ijos och den vSckelse filosofien hirigenom erhållit, har ej kunnat undgå � att till én början föröka hennes villrådighet. Såhmdi t. ex. tanke vi oss nödvändigt skeendet^ såsom en fftrlndring eller flyttning af materiens delar, tiD- vSgabragt i ruddmet och under successiva tidsmo- menter, genom en åverkande kraft som vi kalle orsak; och hvarfördtan ett förändradt tillstånd af det i rummet varande icke låter begripa sig. Men om det gifves, som vi förmoda , en natur äfven utom tiden och rummet, huru vete vi, h varken om något skeende äger rum, eller om det äfven der föregår under förhällande af orsak och verk- ning? Åtminstone kan orsak icke der betyda en i rummet framdrifvande kraft, som förändrar till- ståndet af det redan varande. Derföre kunna fi ej heller göra oss minsta begrepp eller föreställ- ning om ett osinnligt skeende, en osinnlig orsak; emedan idén om en kraft ^ som vidrör ettibiine och förändrar dess tillstånd, måste dervid alltid
