an må* M e ti^
— 338 — djupsinthet. Men hafva vi dä med hela fatebd åf äldre och nyare skolbråk hnnnit, t detta i of kunskap, en enda handsbredd alöfver den all- nifinna menniekolotten? Lönte det ej mödan måf hHuda, att eugäng försöka naturens egen, och kortare ledning? Jag tror för min del/ det är just detta enda, som ännu Återstår föi^ De som for ingen del vilja inrymma losofien andra kunskapsgrunder, 5n blotta tari gäfvan, i förening med den yttre erfarenhifl lära visserligen ej anse med bifall den inre 1 las uppenbarelser hvarom jag talat. Vi veta in- genting, pästA de, utan genom vär begripande ritrroAga, och sjelfva godhetens och rättvisans hö- ga fortrfifilighet uppenbarar sig for oss endast genom förnullets eget pröfvande omdöme. Det behöfves blott bruka t^Rken rfitt, menar mon,f5r att strax inse dessa egenskapers ypperliga nattar och värderlighet Men det blir nödrfindigt, att filosofien en gäng riktigt förvissar sig Om vi i den delen äro skyldiga förnuftet, eller � annan princip hos oss. Jag kan här blott ^ ra nägra punkter af denna undersökning. Förnuftet kan ej dömma om godheten, vill säga, om värdet af någonting, utan dess tjenlighet till ett ändamftl. Om sj^lfv^ dtaihMets godhM kan förnuftet aldrig död
