Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/387

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3a9 — utan sft fida detta indamål flter befinner ng ssk- ordinendt nnder något annat innn hägre, dch således Qtg6r i sin ordning ett medd dertilL Htad som i sig sjeif ir godt odi förtrlffligt, ntan äHt yidare afSieende på något annat, det iger förnuf- tet ingen C^rmåga att ntrSna: det måste genom kSnslan kungöras ess; hvars emede&Nnra Tittne �- bård derom alltid åtföljor hvarje sådan fiSrestBll- ning. Redan inem sinnligheBsns krets nlgorhen^ )e kroppsligr nöje ett sådant omedelbart godt^ hvartill förnuftet väl kan finna medlen goda, så- som bidragande dertill, men icke utan kånriaw biträde gif va ett yärde åt sjelfva föremålet. Hög- re upp möta vi sinneto renare njutnini^ar, Sdsl konst, insigter, tankeljus. Ännu högre opp,' för � tjenster och dygder. Tag bort känslan, odibvad ser förnuftet i alla dessa? Detsamma som i all annan verksamhet: endast ändamål, odi medd dertilL Allt u^göres af egenskaper .eller bemö � danden � som tjena till något; eUer resultat deraf, som åter hafva sin afiugt, och blott derigenom sitt pris. I^elfvm dygden är i fömufteta Ögon icke annat, än handling Cfter en viss ordningslag, som ej har yärd^ utan med hänseende till favad derigenom åsyftas. Men om sjdf va syfteta värdig när det ej vidare tjenar till något annat,, derom bar förnuftet alldeles intet b^prepp, ty.der det �|