Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/388

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 33o — mera kanfriga: hvartill tjenar detta? hvad. ända- mål vinnes derigenom ? der upphör hela dess för- mfigå att dömma om vttrderlighet. Deremot hiigg till kttnslajip och föremålen få ett värde i sig sjelt -TBf flomomedelbarligeB uppenbaras för sinnet i de olika bi&llsgraderna af behag , nöje � högaktning, TÖrdnad. På detta sätt går förnuftet oupphörligt ifrån medel till ändamål � och ifrån deasa sist- nämda. till ännu hc^e, utan att finna ett yärde i sig sjelf � under det att känslsin alltid uppenba- •rar .hvarest ett sådant finnes, eller i stridigt M motsatsen, deraf. Men hvarfe godt som känslan på detta sitt tomedelbarligéti uppenbarar för oss � 8r ej derfore det högsta, ehuru högt och ädelt värde känslans vittnesbörd än må tillägga det Deraf följer, att det gifves för det högst värderliga en dertill motsvarig ochderom intygande känsla, som iooh genom sin natur medför vittnesbördet om detta högsta eller absolut värderliga, och förenar med samma föreställning alltid ett och samma vittnes- börd derom. Sådana föreställningar äro de af Förnuftet j Godheten ^ Rättvisan i deras högsta fullkomlighet betraktade, h vilka känsla^ alltid förkunnar för oss såsom tillika det högst förträff- liga, det vill säga, såsom af. allt det l^ögst vörd- nadsvärda. Af ingfinderas böga värde kan blotta