Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/392

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

moral-absotutaj det vill sSga, bögsta lagen IBp all fri verksamhet, hvilken oiäÖjligen kan vara anoan, äa den som blifvit oss genom vår egen siimesdaoing uppenbarad. Ty det låter åtminstone tänka sig, att villkoren för existens, sädana som tM förstånd bildar oss dem, kunde vara möjUgtfl � inskränkta till blotta sinnligheten, ooh ickegil- lande för all natur i allmänhet; men det är omöj- ligt, att moraloaturen icke skulle vara i helaräl sanning den samma som bos oss finnes; omi^ ligt att Förnuft, Godhet, Rättvisa skulle geooB någon oss okänd högre fullkomligbet, ocii i fqiw hällande till den, förlora deras absoluta vStda, och antingen icke finnas bos den bögsta princi- pen till allt, eller icke utgöra de högsta vjUkoreo, hvarefter det hela måste böra dömmas. Äaatå omöjbgare vore, att sjelfva motsatsen af ^etu egenskaper skulle kunna blifva, under något hii^ seende, det rätta vördnadsvärda. Korteligen: huru i afseende på våra hägtU intressen allting må efter sjelfva natur nöd vAodi^ betens lagar verkligen förhålla sig, dertill skoU ri förmodligen genom ingen skarpsinnighet loAr goosin framleta oss från de allmänna naturgrtv- der , Gom vårt förnuft anses innebära. Men bnra dereraot, i afseende på samma intressen, allt nåsle böra nödvändigt förhålla sig eder den hfig*