Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/411

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 355 -^ t 3é Brefvet. M. B. Att hafva allas gemensamma fördelar till hog � sta ändamål, kan alltså af förnuFtet ingalunda så- som pligt åläggas; och. i allmänhet ingen pligt- förbindelse härledas ur och från blotta förnufts- gåfvan. �n sådan förbindelse, som verkligen skul �* le göra allas väl och rätt till mitt ovillkorliga än- � damål, kan ej gifvas, utom i ett enda fall och un- � der en enda förutsättning. Detta fall,, denna för- utsättning vore, att sjelfva ändamålet uppenbarade sig för känslan, såsom ett i och för sig sjelf högt och sublimt värde, en absolut förträfflighet^ hvar- af föreställningen ovillkorligen uppfyllde mennisko* sinnet med vördnad, och hvaraf saknaden lät der- emot känna sig som en förnedring, motsatsen så- som afskyvärd. Endast ett sådant känslans vitt- nesbörd om det absplut förträffliga och det högst vördnadsvärda deraf, kan i all fråga om handlings- sätt blifva en lag för raenniskosinnet; en lag^ hvarmed enligheten i våra gerningar förkunnar sig såsom dygd, afvikelsen derifrån såsom vanart och brottslighet* Af sådana uppenbarelser om det absolut för- träffliga gifvas för menniskosinnet endast trenne^ nemligen: först Godhet ens j sova omfattar med sm Leopolds Skr. IF Del a3