— 355 ^ stundom rent af djefvulska, som deri röjer sig? Om alitsäy vid ett sådant förhållande � dessa tre högsta fuUkomUgheter, i förening med hvarandra, icke måste nödvändigt förkunna sig för sinnet så- som absolut lag för all fri verksamhet, lägre eller högre? Ändtligen, om hvad man i moraliskt eller teologiskt språk på alla tider kallat Samvete hos menniskan, är eller någonsin varit annat, än den hos hvarje dödlig vakande jemförelsen emellan dess tankar och gerningar, och detta höga ideal af rätthet och fullkomlighet, ehuru dunkelt och oredigt det ock må framskymta för de flestas med- vetande? Men om så är, då blir det också icke inom blotta tanke- och slutgåfvans gränsor, utan i den menskliga känslonaturen � som man måste söka grun- den till den moraliska. Pligtens djupaste rot göm- mer sig då i känslan, icke i begreppsförmfigan; och förnuftet, ehuru sublim egenskap det må va-^ ra, ingår icke närmare och vidare i moraliteten^ än såsom en lefvande � regulativ princip � som med sträng riktighet afmäter mennisko-lefnadens in-' bordes förhållanden, och derefter i klara begrepp uppfattar och bestämmer alla moralkänslans for- dringar. Förblifver ra. m. .^^
