Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/417

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


-^ 359 - dels utropat henne för nlgonting m6il[t, obértSm- meligt och föryillande. Emellertid hafva de som så ropat 9 sjelfva ideligen inblandat den, utan att märka det. Ty jag yille väl veta, huru man annoiiunda Sn genom känslan kommer till en sann moralgrund, eller till de begrepp om godhet och rättvisa som man tillägger Gud, och hvarpå iri grunde heta värt hopp. Skillnaden är blott den, att man under namn af förnuft låtit känslan löpa in i filosofien, utan ätt verkligt åtskilja hvad soni tillhörde henne eller detta förstnämda; ett förfå � rande, som efter min tanke lagt grund till betyda- liga missförstånd. För mih del påstår jag der- emot för känslan^ det vill säga, för vår iiure er^ farenhet � samriia rätt och stämma i filosofieri, som blifvit tillagda vår andrå kännedoms-grund, den yttre erfarenbeten ; likväl då först, sedan hon blifvit, att jag så må säga, legitimerad genom på- litlig undersökning öm hennes natur ochinitöliålL Icke heller anser |ag detta för omöjligt, hvilket fifven en Hiime, en Smith och andra genom flera prof, till vissa delar, ådagalagt. Jag inser nem* ligen ej; hvarföre känslan icke skulle kunna till en viss grad i begrepp uppfattas, och kunna blif* va såsom sådan, vare sig antaglig grund för ett förnuftsslut, eller ingå deri såsom en begriplig del deraf* Visserligen har all känsloerfarenhet.