Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/418

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Miren den yttre, nftgpating inörkt: oob svArt att genom ord meddela. H varken aött eller surtf Il varken sveda eller nöje, lAta så alldeles för* vandia sig i begrepp, att begreppen kunna ul-> trycka känslan , äfven för den som deraf ägde ingen egen erfarenhet 3Ien all känsla som är hoi menniskan allmän och likställig � kan likväl genom tjenligt uttryck mer eller mindre tydligen betecknas; kan i ett förnuftsslut 9 genom tecknet som återkallar den, sammanbindas med begreppen � och på sådant sätt ingå i en fullkomligt jAav tankeföljd. Emellertid har den i fVåga varande principen alltid varit det allmänna menniskoför ståndets, hvilket genom en naturlig förening af begrepp och känsla beständigt fortfarit, att tänka sig det högst ursprungliga f såsom genom förnuft ocii godhet tillika det högst ' vördnadsvärda j och byggt på denna enkla grundsats med full trygghet sina slutsatser om all tings bestämmelse. För hvar och en med blott vanliga sinnesgåfvor synes ej heller någonting begripligare: endast filosofien, om hon är konseqvent, kan ej finna deri samma tydlighet. Men h vårföre ser då det sunda för* ståndet klart, der filosofien icke kunnat göra det? Derföre att det förra utgöres af hela mennisio* sinnet 9