Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/421

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

^ 363 ^ grandar sig, är den högsta, skönaste, vflrdigaste, som vi kunna göra oss om det allstora hela, tiii ursprung och bestämmelse. Hon är den mestvftl^ görande för samhällsbeständ och menniskotröst. Vår natur upphöjes deraf; allt förklarar sig der � igenom till skönhet och sammanhang, och mea* niskovarelsen får ett värde och en uttydning. Att hysa denna ofvertygelse och att fortplanta den, förkunnar sig derföre inom sinnet såsom en pligt; förnekandet deraf såsom brottsligt och afsky värdt. Så känna vL Men hvaräro de tankegrunder, som bevisa den motsvariga verkligheten häraf ? Och hvari ligger då det förtjenande af denna ofverty- gelse? Månne e) just deri, att uti våra grundsatser och vårt handlingssätt forblifva trogne det hög* sta och ädlaste i vår natur och våra föreställnia- gar, oaktadt det mörker som omhöljer oss, och de tvifvelsmål som uppresa sig deremot. Detta är kraft och värde, strid och seger; det vill säga, förtjenst. Man känner, att den finnes i ett sådant tänkesätt, och just sjelfva känslan deraf fullbordar öfvertygelsen, och gör den oöfvervinnerlig. Sin- net triumferar deri, förtröstande på naturens sannfärdighet i sin egen inre känslolag, utan be- kymmer huru undersökningen om tingen i sig sjelfva utom oss, och om deras förhållande, må utfalla. Till denna moraliska höjd kunde natu*