Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— a3 ^ öfvdwmiliga � åtmiiutooe ej med ojifvig beTianing; men också utom dem � icke göra annat in dikta, i stiHet för tSnka och dömma, utan minsta åtdul* jande teokoi mellan ' sanning och inbiUningsdräm. Emedlertid gör alltid Kant en epok i filoso- fien, åtminstone lika så märkvSrdig, som Aristo-' teles 9 Gartesias, eller Leibnitz på deras tider gjor-* de den. Jag beundrar, följer, afbör honom med vördnad och läraktighet, så långt mina vigtigaste öfvertygelser tillåta mig det Men vill han jag åotiL tro, att rummet och tiden ligga blott i mitt eget hnfVnd, icke i naturen omkring mig; och att således af alR hvad jag på den omätliga verlds- taflah' ser yära och tilldraga sig, likväl i grunden ing^ing h varken är eller sker: vill han jag skall tro våra kat^riska grundbegrepp ligga utan allt innehåll, och såsom tomma skal utan kärna, re- dan^ i fiirhand nedgömda hos oss, innan all före- ställning af föremålen till hvilka de höra: vill han jag skall tro, att dessa allmänna förstånds-be- grepp, som genom den nödvtLudighet de innebä- ra synas utgöra grundvillkoren för all nator, likväl idie hafva sanning om någonting i veri[- ligheten, icke ens om den så kallade kroppsliga veildén; och alt i synnerhet, intet enda af dessa grundbegrepp iBter på något öfversinnligt föremål