Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— a5 — odll lymdf-syneraaf sk långt nemligen denna oskilj � � Jbarfatfl yore fuUkorailigt ådagalagd. Det skulle afital tyckM � 9&m han ej bdiöft dektill den vidlyftiga iiiödiÉi af ett oändligt kdnatbnndet syatem, i syn^ Bcrbét ej bdiöft fi^rrandla hela den ktoppdiga aka- IMAsen^tiil* €p blott tankedröm. Tf ifven med MrUif^eteit af de yttre fbremtleny och den ma- teridfta rerUens redbara motsvarighet till våra fil- nstlilBii^far och Ibrståndsgrunder, knnde dessa aistnämday (såsom alltid grundade på* tida � odi vyadda-eynema) doek aldrig blifva ^er komma att ånnehåUa anmt, in de yiitetvl elhnHiiiia viUkoren tSf simlig natur; • (sdi jäst darfbre aldrig Uifva gdiioHle om filosofiens osinnliga ftremåL Men Kant såp kngre. Han aåg �'* att om del gafs en verklig yllra verld^ och med det sannfia en* ledbar mate* rieil kedja af orsaker och verkningar, så skulle den- pm i nppsUgande från det tvunget verkade till d^ twinget lirkande, nödvttndigt leda till en fri orsak utom naturkedjan. Alltså • strax ett st^ inom metafysikens område, hvars möjlighet boixle förebyggas. Deribre måste fifven den yttre verl* dem gäras till en Uott skuggasen blott tankedrfim; ingesa orsak, ingen :eSekt varkeligen gifvas, odi menniskoftrnuftet ldi �?a emlast ett f ämufi: om drBn � 3yner, utan dfvergång eller föiliållande till någons