— 3j Jag tillstfir, att hon med allt detta satte till sin tänkande (brmåga en kanske aUtfi)r stor tillits Hon kände ej och kunde ej ännu känna favad man fbrst efter Kants tid trott sig veta med säkerhet i favarken grunden till vår inskränkning eller Tid-' den deraf. Derifrfln hos henne det ftOinga odi alltid bedrägliga hoppet, att kunna möjligen upp* föra ett bevisadt system af transcendental natpr-* kunskap. Tilläggom ännu, att delta system oför^ nekligen uppfördes, utan tillräckligt afseende på det mörker och de motsägelser, som hon nödgades lemna qvar i sjelfva de djupaste grunderna. Efter mina särskilta åsigter, hade hon äfven ett annat fel, ehuru gemensamt med all hittills känd filosofi: det nemligen, att oaktadt taukeg&fvans klara otill* räcklighet, likväl ej hafva undersökt, huruvida i menniskosinnet icke gömdes nägon ersättande prin-* cip, tjenlig att godtgöra bevisningens omöjlighet. Alla dessa brister, erkännom dem villigt hos deii äldre filosofien. Men vore de ock flera, och hade äfven förbättringen genom vidare framsteg icke varit att hoppas, säge man mig dock, huru klokt det må böra dömmas, att af begär till omöjlig liunskap, (jag vill ej säga, af blott lärd ftftin-* ga) hafva kastat sig i armarna på en nyburen konstlära ,
