Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- M ^ kunna bevisa elt sådant pästående, borde man äga ett immediat förnimmande af den transcendentah naturen, så v$l till sin (oregifna objektiva tomhet, som till sin siibjekliva tänkande alstHngsgmnd. Men jag ville väl vfeta hvarifrån Kant eller n^oa annan skulle hämtat denna förmåga. Om dA den nya läran vissérUg^ ej kan äga mera omedelbw åsigt af det transCendeiitftla grupdväsendet, än hvar-* je förutgående; och om den upptäckt af sinnlig- hets- och förståndsformer, h varpå hon grundar sina domslut, omöjligen kpn vara annat > äfven denjän en blott hypotes � lika löslig som så många öfiriga: med hvad r$tt framträda hon då såsom filosofi- ens högsta uppenba)*el^7 Kortdigen och sluteligen. Kan det vara en triumf, förvarad åt menniskoförståndet, att visa huru naluren helt och hållet narrat oss i och ge- nom menniskoförständet 7 Och all den upplysning vårt t^ehof äskar, vårt förnuft lofvar oss, och spm, nfitureq derför^ blef o^ skyldig, skulle den hprfi e^kliiuias för nöjaktigt erhålle^ i S|elfv2| inotMtseo 4eraf, i é^et ^bsojpta mörker, h varmed en ^9n lära helt Qch hållet omkriAghvälfver 4en n^wsk* li|^q sinnes Vftvelsen?