Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

-. 4o - farenheten, Medgifvom ' tegges inskränkta gränsor; låtom ocksä beggQ.liU eii Yis$ grad förleda oss; låtom dem i stället iföt sanningeix>,:ei;Kla$tgifva oss några ytliga skiiggpi: d^raf; sjiMggam > �• . 4} bellw* i similig bemärkelse ^jelfva; foi;dmMet � s)elfva sa- ken, och föreställer deu högst pliUl W.eti vi kun- na dock något dpmma dertiC � iwhöotf ofuUkpmVgt till hvaddea bildar y och i^^a)t^ad iftf. fi4l.:.4ag �K 4erefl;er vägleda oss. Så kunnft .yi-ock, tänker jag � med ett billigt förtroende tiUjnatUren hoppas, att icke alldeles bedraga oss på de för ,oss nödvändig ga sanningar � ehuru för oss och enligt vår fatt* ningsförmåga endast sinnligen symboliserade, och. ingalunda i sin innersta verklighet gifna oss tiU. åskådande. Med^tt ord: kunn^a yi. ^), böra vi e} hoppas, att förstånidel; och erfarepheten, om de än iqke utgöra, ick^ uppenbara för fuss sjelfva san* ningens djupast^ väsende, skola likväl för, oss, och så långt vi behQfva, i sina resultal^r , svara der* qmot? Men om vi öfvergifva, förneka, alldeles bort* taga dessa våra kännedomsgrunder, . hvarigenom vilja vi då ersätta föplusten annorlunda , än genom tomma tankedrömmar; genom abstraktioner af ab- straktioner, ända upp till det absolut otänkbara, der slutligen alla gränsor försvinna, alla motsat- ser visserligeii sammanflyta, men också all regel för tanken upphör t odi der den ena drÖmsynm,