Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/334

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 328 —

den, och soldaten började åter igenkänna sig. Sjelfva olyckan vid Wiborg var ärorik. Det var en riddarebragd, värdig den tolfte Carls hjeltemod. Upprättelsen från detta missöde, knappast åtta dagar derefter, förvånade Europa. Och efter en sjöseger mera lysande än någon af dem, som till dess hedrat svenska flaggan, slutades nu en fred, som med Rysslands afsigter på Sverige, med dess bittra förtörnelse emot Konungen, och förhållandet af dess stridskrafter emot våra, borde synas lika så oväntad som ärofull.

Men lät ock i afseende på detta krig någon förebråelse kunna möjligtvis göras Konungen, så vida nemligen de vidriga följderna af ett företag alltid låta med någon länk fästa sig vid första upphofsmannen; hvad följer deraf? Måste då Gustaf III ensam bland Konungar, antingen stå för minnets dom alldeles klanderfri, eller förlora alla anspråk på ära och rättvisa? Äfven den visaste, den ädlaste vilja, kan den ej mötas af olycksfall, som förvandla den lofvade framgången till den vådligaste belägenhet. Sjelfva den store Fredrik, som dog med det förtjenta ärenamnet af Konungars eftersyn, var han utan erfarenhet häraf? Nästan vid uppträdet på thronen begynte han ej ett krig, som gaf honom i följden alla Europas stora makter till fiender, och hvarur