gifva det namnet åt några oformliga försök dertill, här och der i provinserna, några illa målade tapeter, uppsatte till likhet af en skådeplats, hvarest ett sällskap af äfventyrare, hvilka nöden gjort till aktörer, och hvaraf icke ens alla talade samma tungomål, uppförde farser, värdiga de ställen på hvilka de gåfvos. Sådana voro, för att som exempel nämna några deribland, komedierne: Syndafallet, Rika Mannen och Lazarus, Doktor Faustus, Fröken Svanhvita, med flera af lika egenskap. När något af dessa flyttande sällskap, mindre oskickligt än de öfriga, med Öfverhetens tillstånd qvarstannade i Hufvudstaden, gaf det sin brädlada namn af Kongl. skådeplats. En skådeplats värdigare detta namn hedrade likväl Drottning Lovisa Ulrikas omsorg för Svenska Vitterheten, men hennes beskydd gaf ej i lika mått snille som uppmuntran. Åtskillige af hufvudstadens förnäme eller vittre män riktade icke dess mindre, tid efter annan, den nya teatern med arbeten efter deras vis, hvaraf ganska få, det är sant, ens till namnet undkommit glömskan. Midt ibland dessa svaga försök, värdiga att gömmas i det stoft hvaröfver de nästan aldrig upphöjde sig, frambröt likväl Dalins Brynilda, och slog nationens ögon med glansen af en förut osedd skönhet. Man fann sig på ett angenämt sätt
