exempel, person, titel, punkt, artikel, grad, kammare, sal, palats, port, fönster, tegel, park, frukt, grotta, qvarter, koftan, kappa, peruk, bälte, fransar, schatull, betsman, så, knif, pistol, musköt, pik, lans, skrift, pris, äfventyr, lyster, kullbytta, soppa, salt, socker, kräm, stall, boll, koppel, kämpe, klocka, kloster, stat, krona, mantel, purpur, prins, prinsessa, prest, predika, messa, prost, biskop, erkebiskop, bibel, postilla, funt, altare, och man kunde göra listan så lång man behagade. Alla dessa ord hafva varit främmande, alla hafva blifvit oss tillhöriga genom egna böjningar, och stafning efter egna språkgrunder. Men om det således är just detta ändamål som måste i synnerhet åsyftas, hvad skall man då säga om de lärda mäns grunder som ideligen ropa: låtom oss för allt i verlden ej nyttja våra egna bokstafstecken i de antagna utländska orden, på det ej slutligen må hända derigenom, att man icke längre anser dessa ord för latinska eller fransyska, utan för egna och vårt språk tillhöriga.
Det märkvärdigaste af allt detta är tvifvelsutan den röst i ortografiska lagstiftningen som hedersnitet, eller hvad den goda gamla Holberg fordom kallade honetta ambitionen, synes vilja tillegna sig. Young, som skref på sin tid en hel bok satirer öfver hedersbegäret, och som synes
