Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 216 —

på naturliga och förnuftiga grunder inrättadt uppfostringssätt; 2:o Den naturliga sedolärans rätta grundsatser och hufvudstycken, sammanfattade i en så kallad naturlig och sedolärande katekes; 3:o Sjelfva uppfostringssättet, eller grunderne och motiverne till ungdomens uppammande i förenämde naturliga sedolära; 4:o Om grunderna till sedolärans eller de borgerliga dygdernas oafbrutna bibehållande hos ungdomen, sedan de blifvit på förenämde sätt uppfostrade (skulle heta: sedan den blifvit på förenämde sätt uppfostrad).

Sedan författaren, redan uti dedikationen till Svenska Folket, prisat sine landsmän såsom en utmärkt lycklig del af jordens inbyggare, upplyst af sanningens välgörande fackla; sedan han talat om vår nya höga bestämmelse till frihet, vishet och allmän lycksalighet; om skenet af den sol, som hos oss så lifligen bestrålar förnuftets himmel, och om omöjligheten att öka rågan af vårt sällhetsmått genom annat, än önskningar för det oafbrutna fortvarandet af samma lycksalighet, antager han strax i början af sin afhandling uppfostran, såsom den enda lycksalighetskällan för menniskoslägtet och alla samhällen, hvilken han derföre med ett ganska oratoriskt epitet kallar den gudomliga uppfostran. Hvad nu angår