och sista visa grunderne till dess bibehållande och stadfästelse. Med grunderna förstår han icke heller på detta ställe skälen och de förmående orsakerna; utan de yttre uppmuntringar af ceremonier och belöningar, hvilka han ifrigt och till mångfaldighet yrkar. Vi beklage, att den nödvändiga kortheten icke tillåter oss anföra beskrifningarne på alla dessa offentliga fester och belöningshögtider; dessa hederstecken på hatten, på bröstet och på fingrarne. Han vill till ex., att alla beskedliga gossar vid tjugonde året skola offentligen beskänkas med gullringar af alla bygdens unga flickor, så högre som lägre, till ett tecken, att de förre nu kunna anhålla om de sednares hjertan, och välja sig ibland dem hustrur. Han vill dernäst, att alla beskedliga karlar skola få guldpenningar på bröstet med regentens bild och en inskription af författaren. Man finner, att han ej ser på kostnaden. I ett så väl uppfostradt land skulle naturligtvis hvar karl blifva mycket beskedlig, hvilket gjorde i blott guldringar och guldpenningar åt beskedligt folk redan en betydlig summa; ville man änskönt ej taga ett hvart af dessa hederstecken till högre värde än författarens bok. Han förutsätter således, man ser det väl, ett land, rikare än vårt på ädla metaller, och skrifver på intet sätt för dessa
