riksgälds-tider. Men något, som författaren icke förutsätter, är den sanningen, att hederstecken böra vara sällsynta, just för att kunna vara hederstecken; och att ett helt folkslag, prydt med guldpenning på bröstet, något glimrande på hatten och guldring på handen, skulle blifva en lika så löjlig uppmuntran till dygd, som barnsligt påfund af en moralisk skol-stiftare. För vidlyftigt skulle det blifva att här anföra alla författarens öfriga grunder till den naturliga sedolärans bibehållande. En enda deribland kunne vi dock ej lemna alldeles obemäld. Den består uti att gifva riklig karakter och rang åt moraliska egenskaper, likasom åt embeten och stats-förtjenster. Herr von Bilang undrar äfven på, att man icke länge sedan beljent sig af detta sluga påfund. Men som han i sitt arbete hvarken utsätter med hvilka allmänna sysslor och stats-förtjenster den eller den dygden borde hafva lika rang; eller föreslår hvad karakter borde genom en sådan konungens fullmakt tilläggas fliten, troheten, sparsamheten &c; så uppskjute vi att yttra oss öfver detta hans förslag, till dess författaren hunnit utarbeta en sådan moralisk titulatur- och rang-ordning. Vi längte med nyfikenhet att erfara hvad moralisk rang i staten efter detta förslag tillkommer en författare, som
