Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 274 —

och att bringas till tiggarestafven, äro för talrika och för mångfaldiga. Man vill äga, tillägger han pag. 38, på en gång, all förnöjelse, som kan med sinnen och begrepp upptänkas och önskas. Man vill äga den utan oro, och utan fruktan att någonsin förlora den. Men detta kan ej ske i en verld så ställd som denna närvarande.

Påminner någon härvid, att det kunde gifvas en slags ädlare njutning, som redan här uppfyllde menniskans högre sällhetsbegär; en sällhet, som just bestod i behofvens inskränkning, och i tyglandet af de gröfre sinnliga begären, så ropar han dertill (pag. 39) med en ganska häftig otålighet: Hvilken vedervärdig tröst för mina begär! Hvarföre fick jag då de begären, i fall jag för alltid ärnades åt jordklotet, der dessa begär aldrig kunna mättas? Man ser deraf, att Hr B. låter i detta ämne på intet sätt med fagert tal afspisa sig; man ser att han vill, på det ena eller andra stället, hafva sina sinnliga begär i hela deras vidd oafkortadt mättade; och att han väntar sig en, i den vägen, rätt nöjsam evighet. Också förbehåller han sig pag. 159, ibland annat, uttryckligen: att ett oupphörligt ombyte af sällskap icke får der tryta.

Det är med denna filosofiska grundlighet som Hr B.. i närvarande bok afhandlar sitt ämne, och