hvilket i fall det är en Rätt, visserligen icke kan vara en annan än Varg- eller Hök-Rätten.
Nu är det väl bekant nog, at den som betjenar sig af en Allmen olycka för at öfver alt skick och höfva rikta sig sjelf, hittils icke hållits för så alldeles berömvärd och hederlig: Att en spannmålsägare, till exempel, som vid tillfälle af hungersnöd orimeligen stegrar sin vara öfver förhållandet af en skälig vinst, varit öfver alt ansedd för en blodsugare i Samhället; Men jag ser att man haft stor orätt deri, emedan alt med rättvisa gäller, hvad man derföre måste betala, och at det är blott afundsjukan öfver Säljarens stora förstånd, som verkat dessa obilliga klagomål.
Ytterligare hade jag trodt at här icke voro så mycket frågan om den Moraliska rättigheten at höja varu-prisen och Agioteringen, som icke mer att utreda, huru vida denna allmenna stegring icke vida öfverskrider det förhållande den Logicalement borde hafva till våra Credit-Sedlars ringare värde. Mig har synts som denna senare frågan vore verkeligen den enda nödvändiga at afgöra, för
