Den här sidan har korrekturlästs
16
AXEL ÅKERBLOM
dödens rike med kvalfull kvidan,
kommet i sikte i dödens domning.
kommet i sikte i dödens domning.
21. Världen är död; säg hvem kan ge ledning?
Hvar finns den, som en räddning känner?
Ingenstäds. Ty i syndasmutsen
se, den ene den andre neddrar. —
Ett blott länkar mitt tal, min tanke;
tårfull, bedjande, för Dig står jag:
måtte Du vilja, o dyre Drotten,
dödens trälar med lif besjäla! —
Hvar finns den, som en räddning känner?
Ingenstäds. Ty i syndasmutsen
se, den ene den andre neddrar. —
Ett blott länkar mitt tal, min tanke;
tårfull, bedjande, för Dig står jag:
måtte Du vilja, o dyre Drotten,
dödens trälar med lif besjäla! —
22. Skänkt är det lif, som vår själ behöfver,
skänkt är det lif, som Adam fördrifvit!
Se, hur nåden i sinom tide
sändes ned från himlen att tända
lefvande ljus, som i världen visar
värmande lågan! Andar, som plågats,
draga till lifvet ur djäfvulsgrafven.
Den, som är änglars ära, så länkat.
skänkt är det lif, som Adam fördrifvit!
Se, hur nåden i sinom tide
sändes ned från himlen att tända
lefvande ljus, som i världen visar
värmande lågan! Andar, som plågats,
draga till lifvet ur djäfvulsgrafven.
Den, som är änglars ära, så länkat.
23. Eldad, klangfullt talar min tunga,
talar om Herren i himlens salar!
Härliga ting om Honom du sjunge,
Honom, som världar tre har till boning!
Böjd och sårad, i bojor Du vore,
band, som den Lede i djupet smed oss,
hade ej Gud med sin hand i godhet
häft mig ur fängslande bandens trängsel.
talar om Herren i himlens salar!
Härliga ting om Honom du sjunge,
Honom, som världar tre har till boning!
Böjd och sårad, i bojor Du vore,
band, som den Lede i djupet smed oss,
hade ej Gud med sin hand i godhet
häft mig ur fängslande bandens trängsel.
24. Fadren, som nära och fjärran skådar,
fattande allting, ordnande allting
samman med ende Sonen och Anden,
sänder en ängel med bud, som fägnar.
»Hasta till Mārja,[1] den härliga ungmö!
Henne Jag i mitt skydd skall taga;
bära hon skall i sitt skimrande, skära
sköte min Son, som dess hölje vill låna.» —
fattande allting, ordnande allting
samman med ende Sonen och Anden,
sänder en ängel med bud, som fägnar.
»Hasta till Mārja,[1] den härliga ungmö!
Henne Jag i mitt skydd skall taga;
bära hon skall i sitt skimrande, skära
sköte min Son, som dess hölje vill låna.» —
25. Denna Mārja en moder är oss,
Maktens Blomster, som skimrar praktfullt.
Maktens Blomster, som skimrar praktfullt.
- ↑ Om namnets här och längre ned brukade form se inledningen (sid. 11).
