Den här sidan har korrekturlästs
23
LILJA
Fjärran Hon var ej, då fallet af sårens
forsande blodvåg rann utför korset.
Brista vill hjärtat i bäfvande bröstet,
bort lyfts ej ångsten, och själen snyftar;
ögonen tunga svidande sänkas,
sorgsna i glödheta tårars flöden.
forsande blodvåg rann utför korset.
Brista vill hjärtat i bäfvande bröstet,
bort lyfts ej ångsten, och själen snyftar;
ögonen tunga svidande sänkas,
sorgsna i glödheta tårars flöden.
55. Ängelns ord Henne hälsa Hon hörde,
hörde — och glädje af Gud Henne rörde —,
födde med glädje Frälsaren späda,
fick den späde i lindor kläda,
klädde och med sig länge ledde;
ledd af sin moder, famnen Han bredde,
bredde än korsfäst. Den Rene oss räddat,
räddat i dödskamp, när kvalet var bräddadt.
hörde — och glädje af Gud Henne rörde —,
födde med glädje Frälsaren späda,
fick den späde i lindor kläda,
klädde och med sig länge ledde;
ledd af sin moder, famnen Han bredde,
bredde än korsfäst. Den Rene oss räddat,
räddat i dödskamp, när kvalet var bräddadt.
56. Sörjande grät hon; med svåra sorgers
svärd genom bröstet af kval Hon förtärdes,
såg sin enfödde, Herren höge,
hänga; af spikar Han genomträngdes,
sletos händren af smärtande nitar,
svedan kände Hans bröst till leda.
Sonen och Modren sårades båda
sällsamt skänkande mänskorna frälsning.
svärd genom bröstet af kval Hon förtärdes,
såg sin enfödde, Herren höge,
hänga; af spikar Han genomträngdes,
sletos händren af smärtande nitar,
svedan kände Hans bröst till leda.
Sonen och Modren sårades båda
sällsamt skänkande mänskorna frälsning.
57. För Din Moders famn, som bar Dig,
för din Moders tårefloder,
evige Gud jämte Anden och Fadren,
återlösningen skänk mig, förlåt mig!
Höj, o värld, emot himlens nejder,
höj dina armar, i stoftet böj dig!
Heliga sånger mot höjden må springa,
härligt du prise Skaparens kärlek!
för din Moders tårefloder,
evige Gud jämte Anden och Fadren,
återlösningen skänk mig, förlåt mig!
Höj, o värld, emot himlens nejder,
höj dina armar, i stoftet böj dig!
Heliga sånger mot höjden må springa,
härligt du prise Skaparens kärlek!
58. Mārjas Son då med mörkhug bära
männen dräggblandad galla, som bränner;
hån, försmädelse, plågor, pina
påfinna jämt. Men jorden sig jämrar.
Blekt blir Hans skinn och ojämnt ännet,
orden tryta, och kraften brytes.
Våndan växer. Han uppger andan,
alltets Drott, som i himlen befaller.
männen dräggblandad galla, som bränner;
hån, försmädelse, plågor, pina
påfinna jämt. Men jorden sig jämrar.
Blekt blir Hans skinn och ojämnt ännet,
orden tryta, och kraften brytes.
Våndan växer. Han uppger andan,
alltets Drott, som i himlen befaller.
59. Ingen kan väl med talför tunga
tårfri säga, hvad Skriften äger,
tårfri säga, hvad Skriften äger,
