Den här sidan har korrekturlästs
28
AXEL ÅKERBLOM
Bittert bedraget i blindhet och svaghet,
bräckes köttet, som dödssmittan fläckat.
Bäfvande sorgset, borde väl evigt
bröstet ej lugnas af misskundens tröstan.
bräckes köttet, som dödssmittan fläckat.
Bäfvande sorgset, borde väl evigt
bröstet ej lugnas af misskundens tröstan.
79. Må Du, ljufve, milde Fader,
mig förlåta! Jag vill begråta
ord och tankar och allt, hvad jag gjorde,
ödmjukt, kan jag blott frälsas från döden.
Därföre vill för Din fot jag falla,
fruktansvärdt utaf sorgen tuktad.
Ångest och klagan ängsligt mig tynga.
O, att Du huld mig förlät mina skulder!
mig förlåta! Jag vill begråta
ord och tankar och allt, hvad jag gjorde,
ödmjukt, kan jag blott frälsas från döden.
Därföre vill för Din fot jag falla,
fruktansvärdt utaf sorgen tuktad.
Ångest och klagan ängsligt mig tynga.
O, att Du huld mig förlät mina skulder!
80. Så vill jag bedja Dig, Jesus ljufve,
gifva mig syndernas bot, som om blifna
vore de svällande etter alla,
ormgift, som smärtande frätte mitt hjärta.
Sänd mig en sjufaldig sanningsande,
så att min ande kan lösas ur bannet
och med lydnad Dig, härlige, hedra,
helgad, o Mārjas Frukt, Dig vara!
gifva mig syndernas bot, som om blifna
vore de svällande etter alla,
ormgift, som smärtande frätte mitt hjärta.
Sänd mig en sjufaldig sanningsande,
så att min ande kan lösas ur bannet
och med lydnad Dig, härlige, hedra,
helgad, o Mārjas Frukt, Dig vara!
81. Led mig, Kriste, ej lämna mig redlös,
lasternas stormvind till byte kastad!
Tämj mitt bröst och det tukta! Med ömhets
tvingande gissel mig läkdom bringa!
Måtte med gråt Din fot jag fatta
— Fader, som skimrar af glans i Din himmel —,
då likt nu jag känner, hur kylig
kölden af brottets frost mig följer!
lasternas stormvind till byte kastad!
Tämj mitt bröst och det tukta! Med ömhets
tvingande gissel mig läkdom bringa!
Måtte med gråt Din fot jag fatta
— Fader, som skimrar af glans i Din himmel —,
då likt nu jag känner, hur kylig
kölden af brottets frost mig följer!
82. Beder jag nu för Mārjas, Din Moders
milda stöd, Hennes bön så ödmjuk,
alltid tröstande uppå din hulda
ömhets nåd, som frälst de fördömda,
o låt mig pinas och aggas af kvalen,
innan döden, o Herre mig hinner,
så att dess mindre jag sedan månde
sargas af Fiendens krok, den arga.
milda stöd, Hennes bön så ödmjuk,
alltid tröstande uppå din hulda
ömhets nåd, som frälst de fördömda,
o låt mig pinas och aggas af kvalen,
innan döden, o Herre mig hinner,
så att dess mindre jag sedan månde
sargas af Fiendens krok, den arga.
83. Lifvet själf, när jag lämnar lifvet,
lös mitt bann för min ångers sanning!
Gif, att jag smord med olja, äfven
lös mitt bann för min ångers sanning!
Gif, att jag smord med olja, äfven
