46
lösa satir, med hvilken han angripit hans feghet att ej fullfölja sin ungdoms kraf och sträfvanden efter anda och sanning i lifvet. Det är sant, att han måhända fördummats under det alldagliga slitet och släpet, men hvad han vunnit är hemmet, och hemmet, det är det ställe, där alla dina tankar kunna leka fritt som barnet på sin fars knä, där ditt hår kan gråna, utan att någon märker det. Och när han anade, att detta hem vinkade honom, ja, då fick allt annat vika, och för hvar gång han sedan fick ett barn, detta »Guds vidunder», kött af hans kött, ande af hans ande, såg han, att lyckan fanns där och icke annorstädes. Knappt har han gått, förrän Guldstad kommer, och nu fortsättes samma diskussion med den skillnad, att Svanhild nu är med, och att Guldstad framställer sitt frieri till henne. Först falla hans ord skarpa som ett pilregn ned öfver den ungdomliga kärleksinspirationens tro på sin ofelbarhet. Falk har till Styver sagt:
att idealet är det sekundära.“
Det är samma lögn öfverallt, infattad i sanningens glas och ram, »tragikomedin, harlekinsmiraklet, ett folk, som tror hvad hela folket ljuger», och Styver har ej kunnat svara honom, men Guldstad är bättre väpnad. Han vänder anklagelsen för lögn mot denna »hoppets sångare», som han kallar Falk. Kan kärleken efter behag trotsa vana, nöd och sorg och ålderdom? Nej, denna ungdomskärlek bor i de gamla barnasagornas pepparkakshus, den är grundad på illusionskrediten, på tron, att hustruns kind alltid skall vara lika röd som ungmöns och mannens mod lika segervisst som ynglingens, på en evig fortvaro af åldern aderton-
