visste att det fanns bortom Kielaspuoltasreita, också bortom Allasjokk, i sprickorna på den eviga isen i Kårsåvagge. Där lurar ondskan.
Vi gick aldrig den vägen. Endast Kumona gick den. Kumona och hans son. De fruktade inget. Eller också var de mäktigare än ondskan själv.
Vi var goda. Vi var — lyckliga. Dygnen i ända sprang vi i fjällen för att märka renkalvarna. Sen var det gott att komma hem och få dricka kaffe i kåtan, krypa in i renfällen och sova. Och när männen gick till fjälls igen med lasson lekte våra barn vid stranden med kastsnaran kring kolten. Och rödingen steg själv i näten strax vi lagt ut dem. Lycklig tid!
Då kom ondskan, pesten! Men ingen pest som förr.
Skada att du inte kan räkna ut vad det är, pesten. Du som kan så mycket räkning. Fast när inte Kumona kunde — så —
Första budet kom till kåtorna när älven där borta steg för första höstregnet. Renarna kom själva ner från fjället och trängde sig samman kring kåtorna. Deras ögon bad och deras kroppar skälvde och så rullade de runt och dog.
Vi samlade rödblommor på snön och gav dem. Vi skar de minsta, vi försökte allt. Men ingenting hjälpte. Hundraden efter hundraden kom från fjället, kalvarna krackade som ripor, alla för att dö, för att dö.
Ingenting hjälpte. Och Kumona var borta. Det gick bud efter honom. Vi visste han var nere vid havet västerut. Sonen gick, över ondskans issprickor i Kårsåvagge. Sonen gick inte. Han sprang. På kvällen andra dagen var han åter med fadern. Längs Allasjokk kom de två, båda långa, resliga som alla av Kumonas släkt, först sonen, snar att gå, rödkindad, med lätta steg som en vildren, sedan Kumona, också snar att gå men gråsvart i ansiktet; och han bar trolltrumman.
Kumona gick genast in med sonen i sin kåta. Vi väntade omkring. Kvällssolen satt i Allasjokk, hemsk, röd som renblod, och renblod rann i älven. Natten förgick, och vi väntade omkring hans kåta. Ingen talade. Till och med renkalvarna slutade att kracka. Skuggorna rullade ner från fjällen och tog bort skog och vatten och allt. Dimmorna sänkte sig och tog bort oss från varandra. Var och en blev omgiven av
