Geissler har väl intet intresse för svaret och har kanske inte hört det. Han fortsätter: Köpa igen stenarna alltså. Sista gången lät jag min son sälja. Det är en ung man av din ålder och eljes ingenting. Han är blixten i familjen, jag är dimman. Jag hör till dem, som veta det rätta, men inte göra det. Men han är blixten, för tillfället har han ställt sig i industriens tjänst. Han var den som sålde åt mig sist. Jag är något, det är inte han, han är bara blixten, den snabba nutidsmänniskan. Men blixten som blixt är ingenting bevänt med. Tag till exempel er på Sellanrå: ni se var dag på blå fjäll, det är inte uppfunna föremål, det är gamla fjäll, de stå djupt nedsänkta i forntiden, men ni ha dem till kamrater. Ni gå där samman med himlen och jorden och är ett med dem, är ett med detta vidsträckta och rotfasta. Ni behöver intet svärd i handen, ni gå genom livet, barhänta och barhuvade mitt i en stor frid. Se, där ligger naturen, den är din och de dinas! Människan och naturen bombardera inte varandra, de ge varandra rätt, de konkurrera inte, springa inte i kapp efter något, de följas åt. Mitt i detta går ert Sellanråfolk och är till. Fjällen, skogen, myrarna, ängarna, himlen och stjärnorna — å, det är inte fattigt och snävt tillmätt, det är omätligt. Hör på mig, Sivert: Var belåtna! Ni ha allt att leva av, allt att leva för, allt att tro på, ni födas och frambringa, ni är de nödvändiga på jorden. Det är inte alla, som är det, men ni är det: nödvändiga på jorden. Ni uppehålla livet. Från släkte till släkte är ni till i idel alstring, och när ni dö, vidtager den nya alstringen. Det är detta som menas med det eviga livet. Vad ha ni igen för det? En tillvaro i rätt och makt, en tillvaro i ärlig och riktig ställning till allt. Vad ni ha igen för det? Ingenting jäktar och regerar er på Sellanrå, ni ha lugn och myndighet, ni är omgivna av den stora friden. Det ha ni igen för det. Ni ligga vid en barm och leka med en varm modershand och dia. Jag tänker på din far. Han är en av de trettiotvå tusen. Vad är mången annan? Jag är något, jag är dimman, jag är här och där, jag simmar, ibland är jag
Sida:Markens gröda 1923.djvu/361
Utseende