Denna tillväxt skulle dock icke hafva varit möjlig, om icke dessa råa menniskor hade utbredt sig öfver de angränsande distrikten och arbetat för lega. Vildar gifta sig nästan alltid; dock råder der en förståndig inskränkning, ty i allmänhet gifta de sig icke i den möjligast tidiga ålder. De unga männen behöfva ofta visa, att de kunna föda en hustru, och vanligen böra de först förtjena det pris, för hvilket de skola tillhandla sig henne af hennes föräldrar. Vildars antal begränsas tillfälligtvis på mycket direktare sätt än bland civiliserade menniskor genom svårigheten att förvärfva sitt uppehälle, ty alla stammar lida periodiskt af sträng hungersnöd. Vid sådana tillfällen nödgas vildarne förtära en mängd dålig föda, och deras helsa kan näppeligen annat än taga skada deraf. Många berättelser hafva offentliggjorts om deras framskjutande magar och utmärglade lemmar efter och under hungersnöd. De nödgas då äfvenledes vandra mycket omkring, och deras barn omkomma då i stor mängd, som det försäkrades mig i Australien. Som hungersnöd inträffar periodiskt och hufvudsakligen beror på ogynsamma årstider, måste alla stammar vexla till antalet. De kunna icke förökas oafbrutet och regelbundet, efter som det icke gifves något med konst åstadkommet förökande af tillgången på föda. Då vildar lida hårdt betryck, inkräkta de på hvarandras områden, och följden blir krig; men de äro i sanning nästan alltid i krig med sina grannar. De äro underkastade många olyckshändelser till lands och vatten, då de uppsöka sin föda, och i några länder måste de lida mycket genom de större rofdjuren. Äfven i Indien hafva landsdelar blifvit utblottade på folk genom tigrarnes härjningar.
Malthus har afhandlat dessa olika hinder, men han lägger icke tillräcklig vigt på det sannolikt vigtigaste af alla, nämligen barnens, särskildt flickebarnens, dödande och bruket att befordra missfall. Dessa vanor äro nu förherskande på många ställen i verlden, och barnamord synas, såsom hr M’Lennan[1] har visat, fordom hafva varit förherskande i ännu vidsträcktare skala. Dessa vanor synas hafva uppstått hos vildar, hvilka hafva insett svårigheten eller snarare omöjligheten att underhålla alla de barn, som blifvit födda. Utsväfningar kunna också fogas till de föregående hindren, men de följa icke af bristande försörjningsmedel; likväl finnes det anledning till den tron, att de i några fall (t. ex. i Japan) med flit blifvit uppmuntrade såsom ett medel att nedtrycka befolkningen.
Om vi blicka tillbaka på en ytterst aflägsen tidrymd, innan menniskan hade hunnit värdigheten af mensklig natur, borde hon
- ↑ Primitive Marriage, 1865.