fjerdedelen af ett litet knappnålshufvud. Från denna senare synpunkt är en myras hjerna en af de underbaraste atomer af materia i verlden, kanske underbarare än menniskans hjerna.
Åsigten, att hos menniskan finnes något nära förhållande mellan hjernans storlek och själsförmögenheternas utveckling, understödes af jemförelsen mellan skallar af vilda och civiliserade racer, af forntida och nyare folkslag och genom analogien med hela vertebratserien. Dr J. Bernard har genom många omsorgsfullt utförda mätningar visat[1], att medeltalet af skallens rymd hos europeer är 92,3, hos amerikanare 87,5, hos asiater 87,1 och hos australienser endast 81,9 kubiktum. Professor Broca[2] fann, att skallar ur grafvar i Paris från nittonde seklet voro större än sådana ur grifthvalf från tolfte århundradet, och att förhållandet dem emellan var som talet 1484 till 1426; Prichard är också öfvertygad, att Britanniens nuvarande inbyggare hafva “mycket rymligare hjernkapslar“ än de gamla invånarne. Icke desto mindre måste det medgifvas, att några skallar af mycket hög ålder, t. ex. den beryktade från Neanderthal, äro väl utvecklade och rymliga. Med afseende på de lägre djuren har hr E. Lartet[3] genom jemförelsers anställande mellan kranier af tertiära och nu lefvande däggdjur, hvilka tillhöra samma grupp, kommit till den märkvärdiga slutsatsen, att hjernan i allmänhet är större och vindningarna mera invecklade än hos den nyare formen. Å andra sidan har jag visat[4], att hjernorna hos tama kaniner äro betydligt förminskade till sin massa i jemförelse med dem hos vilda kaninen eller haren, och detta kan tillskrifvas den omständigheten, att dessa djur hafva varit trångt inspärrade under många generationer, så att de endast obetydligt hafva användt sitt förstånd, sina instinkter, sinnen och frivilliga rörelser.
Hjernans och skallens gradvis tilltagande vigt hos menniskan måste hafva inverkat på den dem uppbärande ryggradens utveckling och detta mera specielt, sedan den blef upprät. Då denna förändrade ställning kommit till stånd, har också det inre trycket af hjernan inverkat på skallens form, ty många omständigheter visa, huru lätt skallen sålunda påverkas. Ethnologer tro, att den förändras genom det slags vaggor, hvari barnen sofva. Vanliga
- ↑ Philosophical Transactions, 1869, sid. 513.
- ↑ Citerad i C. Vogt’s Lectures on Man, engelska öfversättningen, 1864, sid. 88, 89. Prichard, Phys. History of Mankind, vol. I, 1838, sid. 305.
- ↑ Comptes Rendus des Séances o. s. v., den 1 Juni 1868.
- ↑ The Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. I, sid. 124—129.
