betecknade, konstanta modifikationer. Sådana modifikationer, som icke på något sätt äro nyttiga, kunna icke genom naturligt urval hafva bibehållits likartade, ehuru några, som voro skadliga, derigenom hafva blifvit aflägsnade. Likformighet i karakteren borde dock blifva den naturliga följden af den antagna likformigheten i de framkallande orsakerna och likaledes af den obehindrade korsningen mellan många individer. Samma organism kunde under hvarandra efterföljande tidrymder på detta sätt ernå hvarandra efterträdande modifikationer, och dessa skulle på ett nästan likartadt sätt öfverflyttas, så länge som de dem framkallande orsakerna förblefve desamma och fri korsning rådde. Med afseende på de framkallande orsakerna kunna vi endast säga, att de mycket närmare hänföra sig till den varierande organismens konstitution än till beskaffenheten af de förhållanden, för hvilka den har blifvit utsatt.
Sammanfattning. — I detta kapitel hafva vi sett, att,
liksom menniskan nu för tiden i öfverenstämmelse med hvarje
annat djur är underkastad många individuela skiljaktigheter eller
obetydliga förändringar, förhållandet tvifvelsutan var detsamma med
menniskans äldsta stamfäder, och att förändringarna då liksom
nu framkallades genom samma allmänna orsaker samt leddes af
samma allmänna och invecklade lagar. Emedan alla djur sträfva
att föröka sig utöfver sina försörjningsmedel, måste det hafva varit
samma förhållande med menniskans stamfäder, hvilket oundvikligen
skall hafva ledt till en kamp för tillvaron och till naturligt urval.
Denna senare omständighet skall i betydlig mån hafva underlättats
genom de i arf gångna verkningarna af kroppsdelarnes förökade
användande, alldenstund dessa båda saker oupphörligt återverka
på hvarandra. Det tyckes dessutom, hvilket vi längre fram skola
se, att åtskilliga karakterer af föga vigt hafva genom könsurval
blifvit förvärfvade af menniskan. En oförklarad återstod af
föränderlighet, kanske af betydande omfång, måste öfverlemnas åt
den antagna likartade inverkan af dessa okända krafter, hvilka
stundom medföra skarpt framträdande och plötsliga afvikelser i
byggnad hos våra inhemska alster.
Att döma af vildarnes och de fleste fyrhändtes vanor lefde den förhistoriska menniskan äfvensom menniskans aplika stamfäder sannolikt flockvis. Hos strängt sällskapliga djur verkar naturtigt urval stundom indirekt på individen genom bibehållande af de förändringar, hvilka äro till nytta endast för samhället. Ett samhälle, som innefattar en stor mängd väl begåfvade individer, tillväxer i antal och segrar öfver andra, mindre väl utrustade
