Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/469

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
131
drägter och färger.

anmärker, att honan af Chinas skedgås (Platalea) i andra årets vår liknar hanen i första året, och att det tydligen icke är förrän under tredje våren, som hon erhåller samma fullt utbildade fjäderdrägt, som hanen egde i en mycket tidigare ålder. Honan af Bombycilla carolinensis skiljer sig ganska obetydligt från hanen, men de bihang, hvilka likt röda lackdroppar pryda vingfjädrarne, utvecklas icke hos henne i en så tidig ålder som hos hanen. Öfverkäken hos hanen af en indisk papegoja (Palæornis javanicus) är korallröd från hans tidigaste ungdom, men hos honan ër den, såsom hr Blyth iakttog på i bur hållna och på vilda foglar, till en början svart och blir icke röd, innan fogeln är åtminstone ett år gammal, i hvilken ålder könen i alla hänseenden likna hvarandra. Båda könen af den vilda kalkonen äro slutligen försedda med en tofs af borst på bröstet, men då foglarne hafva hunnit två års ålder, är tofsen omkring fyra tum lång hos hanen och knappast märkbar hos honan; då den senare har uppnått sitt fjerde år, är han fyra till fem tum lång.[1]

I dessa fall försiggår honornas utveckling normalt, i det att de slutligen blifva lika hanarne, och dylika fall böra icke sammanblandas med sådana, då sjuka eller gamla honor erhålla hanliga karakterer, eller med sådana, hvarvid fullkomligt fruktsamma honor såsom unga genom variation eller af någon okänd orsak antaga hanens karakterer.[2] Men alla dessa fall hafva så mycket gemensamt, att de enligt pangenesis-hypothesen bero på, att frön, som härleda sig från hvarje del af hanen, förefinnas hos honan, om än i latent tillstånd, och att deras utveckling följer af någon obetydlig förändring i hennes konstituerande väfnaders valfrändskaper.

Några få ord måste tilläggas om fjäderdrägtens förändringar i förhållande till årstiden. Af skäl, som förut hafva blifvit anförda, kan endast föga tvifvel råda om, att silfverhägrarnes,

  1. Om Ardetta, hr Blyth’s öfversättning af Cuvier’s Règne Animal, sid. 159 anmärkningen. Om pilgrimsfalken i Charlesworth’s Mag. of Nat. Hist., vol. I, 1837, sid. 304. Om Dicrurus i Ibis, 1863, sid. 44. Om Platalea i Ibis, vol. VI, 1864, sid. 366. Om Bombycilla Audubon’s Ornithological Biography, vol. I, sid. 229. Om Palæornis likaledes Jerdon, Birds of In, vol. I, sid. 263. Om vilda kalkonen Audubon, ibidem, vol. I, sid. 15. Af Judge Caton hör jag, att honan ganska sällan i Illinois erhåller en fjädertofs.
  2. Hr Blyth har omnämnt (öfversättningen af Cuvier’s Règne Animal, sid. 158) åtskilliga exempel från Lanius, Ruticilla, Linaria och Anas. Audubon har äfvenledes anfört ett liknande fall (Ornithological Biography, vol. V, sid. 519) hos Tyranga æstiva.