jämförelse med dessa förlängda festperioden. Han räknar tydligen med det äldre bruket att fira saturnalierna under en hel vecka (senare inskränktes festen till 2 eller 4 dagar) och uppger då, att Arcturus’ folk julade i två veckor, men »de mäktigare» i tre. Vi kunna förutsätta, att Bucchananus icke diktar fritt, utan stöder sig på gamla sedvänjor. Detta betyder alltså, att han hört talas om, att folket i gemen brukat sluta julen trettondagen, men stormännen hållit på till tjugondagen. En sådan sed kan det vara, som influerat på lagarna från 900-talets slut till 1100-talets början. Men vilka voro stormännen i England under denna tid? Redan under Ethelred hade befolkningen i stora delar av landet, särskilt Eastanglia och Northumberland under flera generationer varit övervägande nordisk, och många stormän från de skandinaviska rikena sutto som konungens befallningsmän på slott och i städer runt om i det engelska väldet. Under 1000-talet blir detta förhållande alltmera utpräglat, särskilt efter det danska herraväldet, tills landet med den normandiska erövringen kommer helt i händerna på normanderna, vilka ännu ej helt förlorat känningen med sina nordiska ursprungsländer.
»Potentiores», de maktägande i England, voro sålunda otvivelaktigt under den tid, då julfriden utsträcktes till tjugondagen, nordbor, och det var, enligt Bucchananus, bland dem som man brukade fira saturnalierna med tredubblad festperiod. Det är icke för djärvt att räkna med ett nordiskt inflytande på den engelska lagstiftningen i avseende på julfriden. Åtminstone är detta rimligare än att, som en engelsk författare gör, förklara det svenska begreppet »tjugondag Knut» som upptaget efter »King Canutes law»![1]
Granskar man de fakta, på vilka Beckman i sin ovan anförda uppsats bygger åsikten om tjugondagens katolska ursprung, finner man dem icke heller alldeles entydiga. Tvärtom kunna de lika väl tagas till intäkt för en annan uppfattning. Ett av dem är, att den av Beckman och andra forskare som den älsta ansedda redaktionen av upplandslagen, endast utsträcker julfriden till trettondagens annandag. Tjugondagstermen uppträder först i senare editioner, en-
- ↑ Miles, Cl. E., Christmas in ritual and tradition, Christian and pagan. London 1913.
