IV.
STUDENTSPEX OCH RESANDE TEATERTRUPPER.
I det föregående har jag omtalat, hur Thaliakonsten i början och midten av 1870-talet stod högt på Stockholms nation. Det var fortsättningen på en föregående glansperiod, då en så kvick och spirituell man som den nu nära åttioårige k. sekter Isidor Lundström skrev för scenen bland annat den, om jag så får uttrycka mig, uppsluppna tragedien »Cleopatra» — och Gustaf Fredriksson skar sina första lagrar på tiljan. År 1873 upprätthöllos de vackra traditionerna på författaresidan av Edvard Forssberg (död 1902 som regementsläkare) och Ernst Meyer (död 1913 som förste bibliotekarie vid Carolinabiblioteket) och på skådebanan av Nils Personne och Ludvig Bergström m. fl.
Den sistnämnde, som särskildt var en oöverträfflig Sjövall i August Blanche's »Ett resande teatersällskap», uppgick under sin, jag vill minnas, treåriga Uppsala-vistelse, helt och hållet i sina teaterintressen. För dessa hade han, oavsedt den inre heliga elden och sin talang som kuplettsångare, även ärftliga eller från barndomen härstammande förutsättningar. Hans moder tillhörde nämligen den ansedda stockholmssläkten Wedberg, vilken ägde och om somrarna bebodde det vackra Lidingsberg å Lidingön. Där fanns, liksom också hos
111
