Johan:
Välj själv ett av de trenne, jag nu nämner:
Vill du bli dränkt?
Vill du bland bolster kvävas?
Eller av ärter äta dig ihjäl?
Erik:
Det sista, bov!
Johan:
Nå väl! Så läs till bords
Och sätt dig ner och ät!
Erik:
(sätter sig att äta; efter en stund säger han):
Ja, säga vad lektor Ahlqvist än vill, så nog fan är det gift i den här ärtsoppan alltid!
(Sjunker så småningom död ner).
Eriks roll utfördes under åtskilliga år av Johan Petter
Lekberg, som egentligen var värmlänning men ingick
i Stockholms nation, därför att han (år 1871) hade
avlagt studentexamen vid Stockholms Lyceum. Hans
långa röda skägg, ljusblå ögon, krokiga näsa och bleka
hy föranledde vederbörande att låta honom kreera
huvudrollen i det drastiska sorgespelet. Detta blev,
kan man säga, både hans lycka och olycka. Han
förälskade sig nämligen så starkt i uppgiften, att han
under sin långa vistelse vid universitetet egentligen
ej blev något annat än den olycklige Vasakungen i
spexets galghumorsbelysning.
Då Johan Petter Lekberg nu i många år vilat i sin grav, kan det ej vara ogrannlaga att här något dröja vid hans minne. Han var en av dessa ganska talrika misslyckade individer, som Uppsala studentkår för fyrtio, femtio år sedan hade att uppvisa, men som numera
118
