roande spex. På deras reportoar stod i främsta rummet den tidigt bortgångne Hugo Montgomery-Cederhjelms utomordentligt roliga »På Madagaskar», opera-buffa i två akter med musiken av A. Kull och C. A. Forsman. Till denna pjäs, som första gången gavs i april 1869, hade nationen uteslutande uppföranderätt.
Personerna voro:
- Uschiameja, drottning av Madagaskar.
- Guttapercha, hennes dotter.
- Uffo, gudinnan Rakkas överstepräst.
- Gluffo, överhovmänniskogödare.
- Radamuffo, stormoritask av Monomotapa.
- Á la Bonheur, fransk botanist.
- Vigg, svensk och f. d. student.
- En härold, hudavdragare, människoätare, moritasker.
Till sörmlänningarnas repertoar hörde även den lilla vackra operetten »Mohrens sista suck», vilken till och med någon gång uppfördes på Uppsala teater, det anspråkslösa Thaliatemplet nära Rullan, som efter växlande öden under mina senare studentår ägdes av en i lärdomsstaden mycket känd cigarrhandlare, polacken Peschel Baroviak. År 1877 i april gåvos där ej mindre än tre studentspex i rask följd, då programmet upptog Prolog, »Hos portvakten», »En herre utan frack» och slutligen den nyssnämnda operetten. De förnämsta, ganska krävande sångpartierna i denna utfördes av den musikaliske och med en vacker första tenor utrustade sörmlänningen Gotthold Arbman (död för några år sedan som praktiserande läkare i Stockholm) som Donna Rotunda och den framstående baritonsångaren, östgöten Ragnar Grevillius (sedermera musiklärare i Göteborg) som Don Lopez y Infamo, spansk riddare. De övriga
128
