Bland mer uppmärksammade detaljer i detta må först nämnas den vackre och ståtlige standarbäraren, som inledde processionen. Det var min unge vän Hugo Hamilton, som utförde den uppgiften, och Hartmansdorff, jag och Eva Eriksson hade haft ej ringa besvär med att få honom i ordning. Som vädret var kallt och ruskigt och mer passande för förhållandena i Vegamännens vinterkvarter i Pitlekaj än för en majkarneval i Uppsala, gick det ej för sig att låta honom uppträda endast i de plagg av tunn, brun och glänsande trikå, som illusoriskt återgåvo den egyptiska hudfärgen. Han måste lindas med yllebindor, innan trikåfodralet drogs på, och därpå sminkas brun i ansiktet och i övrigt utstyras i enlighet med Piehls instruktioner. Standarstången pryddes upptill med en förgylld falk. Mycket uppseende väckte oxen Apis, som uppvaktades av två präster. Den ene av dessa var den glade ultunesaren Harder Santesson (nu och sedan många
159
