Sedan denne under några veckor bibringat mig en del kunskaper i analytisk geometri, trigonometri och planimetri m. m., tenterade jag i midten av augusti för Daug och blev efter ett par timmar, under vilka professorn emellanåt hjälpte till med råd och dåd, godkänd. Därefter reste jag hem till föräldrahemmet på Koltorp å Lidingön och läste under ett par veckor i lugn och ro geologi. Så for jag åter till Uppsala, fick ett par duvningar av min gamle vän Gerhard Holm och tenterade för professor Walmstedt, som var nog vänlig att ge mig överbetyg. Jag var sålunda så godt som färdig, men befann mig dock i en ganska vansklig belägenhet. Mitt klena betyg i historia för Hammarstrand hade nämligen för länge sedan fallit, och en omtentamen för honom hade troligen på grund av den ringa tid, som återstod för att plugga in kursen, utfallit negativt. Lyckligtvis undgick jag Hammarstrand, ty Malmström hade återinträdt i tjänst. Jag uppvaktade följaktligen honom, omtalade hur sakerna stodo och frågade, om och när jag kunde erhålla tentamen. Han tog sig en funderare och sade därpå, att det kom något olägligt, ty hans tid var mycket strängt upptagen, varpå jag tillät mig föreslå att få tentamen i själva examen. Professorn gav mig en blick av förvåning, men kanske även av beundran för det mod, ett sådant vågspel innebar, och accepterade med synbar belåtenhet förslaget. Genom detta vann jag ett par veckor, under vilka jag kunde hinna bättra på mitt historiska vetande och få några lektioner av min vän västgöten Bruno, som genom sina utmärkta kurser hjälpt hundratals studenter till rätta. Bruno rådde mig för övrigt att ej underlåta att skriva i historia samt att vinnlägga mig om att därvid göra
183
