ofta gäst hos baron Hamilton på Boo samt under 1880-talet hos Adolf von Möller på Skottorp och fick för övrigt tillfällen att företaga ett flertal turistfärder i Sverige och Norge och under forskningsresor åren 1878, 1879 och 1883 vidga mina zoologiska kunskaper.
Redan två år före studentexamen eller sommaren 1871 hade jag såsom deltagare i professor Gustaf von Dübens andra Lapplandsresa[1] insupit lusten för detta rörliga, med zoologiska och botaniska studier förbundna liv, och under de första studentåren var det min högsta önskan att tillfällen skulle erbjudas för dess fortsättande. Något sådant kom dock ej förrän år 1875 och var då helt och hållet ett slumpens verk, utan några förut uppgjorda planer eller förberedelser. Några dagar efter studentmötets avslutning sammanträffade jag nämligen med Herman Juhlin-Dannfelt, vilken alldeles oförberedt frågade mig, om jag hade lust att såsom ciceron ledsaga ett par fransmän, vicomte Fernand de Romanet och baron Alfred de Pibrac, under ett par månaders turistfärd i Lappmarkerna och Norge. Dannfelt hade föregående år gjort en liknande tur med en av den förstnämndes fränder och från denne erhållit brev med anmodan att taga hand om de två eller, om han därtill vore förhindrad, anskaffa någon annan lämplig person. De bägge herrarna ämnade efter att ha beskådat Stockholm och andra sevärdheter i mellersta Sverige tillbringa några veckor för jakt och fiske i Lappland och därifrån begiva sig till Norge och via Lofoten, Tromsö och Hammerfest utsträcka färden till Nordkap. Sedan skulle de åter styra kosan söderut och från
- ↑ Om denna har jag lämnat några meddelanden i min år 1921 utgivna bok Från Slottsbacken till Ladugårdslandet.
204
