Trondhjem fara över Dovrefjäll och genom Gudbrandsdalen o. s. v. till Kristiania samt slutligen via Charlottenberg och Laxå till Trollhättan och Göteborg. Att Dannfelt ansåg mig lämplig till att under denna färd tjänstgöra som ciceron, berodde därpå, att han hade reda på mitt deltagande i Dübens expedition och att jag därunder förvärvat kännedom om reseförhållandena i de nordliga landsändarna.
Efter någon tvekan med hänsyn till mina ringa kunskaper i franska språket antog jag med glädje och tacksamhet förslaget och beredde mig på fransmännens ankomst. Denna ägde rum strax före midsommar. Sedan jag å Grand Hotel, där resenärerna med bistånd av Dannfelt lätt kommit till rätta, inledt den första bekantskapen och funnit att de voro ett par synnerligen artiga och belevade unga män i trettioårsåldern, började samvaron med uppgörande av reserouten och anskaffande av utrustning för Lapplandsvistelsen samt för beseende av Stockholm och dess omgivningar, utfärder till Drottningholm, Gripsholm o. s. v.
Allt detta tog ungefär en vecka i anspråk, vareſter färden norrut anträddes via Skokloster, Uppsala, Dannemora och Älvkarleö till Gävle och därifrån med ångbåten Niord till Luleå. Under färden anlöptes Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik, Umeå, Ratan och Piteå, så att fransmännen fingo en åtminstone flyktig föreställning om huvudorterna för den norrländska trävaruexporten. De många och stora brädgårdarna, särskildt vid Hudiksvall och Sundsvall, tycktes också väcka deras livliga förvåning och beundran, men för övrigt intresserade de sig för allt möjligt och voro trots den föga angenäma väderleken
205
