självständig, frihetslysten och oberörd av mer civiliserade hundars vanor. Sålunda tillbragte han helst sitt liv ute i snödrivorna på vår gård, och ibland kom han hem med någon hare eller skogsfågel, som han tillägnat sig ur vildtfororna vid Stadshotellet. Efter ett par terminers universitetsvistelse hamnade han på Boo och levde sedan där i många år såsom baron Hugo Johans synnerliga favorit och trogna följeslagare.
Genom Finnmarksresan hade jag vidgat inina zoologiska kunskaper, och på våren 1879 erhöll jag på grund härav genom Hjalmar Théel erbjudande att deltaga i den expedition, som under sommaren under hans ledning skulle med kanonbåten Gunhild utgå för att anställa undersökningar dels i djuphavsområdet utanför Norges sydkust och dels i Östersjön mellan Öland och Gottland och Östersjöprovinserna. Gunhilds färd var den sista av den serie expeditioner, som på initiativ av professor Sven Lovén och med understöd av statsmedel under 1870-talet ägde rum för zoologiska undersökningar av Skandinavien omgivande hav. Med stor tacksamhet och glädje emottog jag anbudet och for till Stockholm för att uppvakta professor Lovén. Jag blev emottagen med stor välvilja och fick sedermera under den berömde och genialiske mannens återstående livstid många anledningar till att glädja mig åt hans intresse och uppmuntran.
Vid vårterminens slut begav jag mig i enlighet med Théels råd och Lovéns tillstånd till zoologiska stationen å Kristineberg, nära Fiskebäckskil, vid Gullmarsfjorden för att studera havsfaunan och invänta Gunhilds ankomst vid midsommartiden. Enligt den för expeditionen uppgjorda planen skulle nämligen Théel och
232
