vars zoologiska intressen befunnos vara minimala, men som däremot såsom »mamma» ombord skötte hushållet förträffligt och nitiskt vinnlade sig om att göra vår tillvaro i gunrummet angenäm. Därpå erhöllo vi prov redan vid den första middagen, som på grund av midsommarhelgen ledsagades av några glas av kaptenens utmärkta sherry. På den tiden hade våra sjöofficerare rättighet att under långfärderna till vinproducerande länder köpa viner och, om jag ej misstager mig, införa dem tullfritt. De kunde sålunda få goda varor för hyggliga priser, vilket numera i restriktionsfåneriets tidevarv är förvägradt både dem och andra lojala och oförargliga medborgare. Senare på kvällen bereddes oss tillfälle att öka den fördelaktiga föreställningen om innehållet i Gunhilds vinkällare. Eftersom det var midsommarafton ville nämligen ej kaptenen gå till havs, utan gav besättningen ledigt och landpermission för att roa sig i Lysekil. Där låg Gunhild förankrad i närheten av Vanadis, som också släppte en mängd officerare och matroser i land. Vår sekond slöt sig naturligtvis till kamraterna från fregatten, men kapten Lundgren, Théel och jag stannade ombord och tillbragte den vackra aftonen på däck och i lugn och ro. Vid 4-tiden följande morgon lättade Gunhild ankar och ångade ut ur fjorden för att börja sina zoologiska förrättningar, Wilcke hade i sista stund återkommit ombord, nöjd och belåten med sin dag.
Längre fram fingo vi höra, att det hade gått mycket livligt till i Lysekil. Blåjackorna hade dominerat och roat sig tappert, men i sin uppsluppenhet också gjort rent hus från alla s. k. fiskar eller civila kavaljerer både i societetssalongen och på dansbanan
236
