lag var en halvkanna den vanliga kvantiteten av den gula svenska nektarn. Gubbarna drucko toddy, whiskyn var okänd.
Om den unge studenten var benägen för uteliv, hade han sålunda många möjligheter att komma till rätta eller snarare på sned. Schweizeri- och kafélivet förlöpte emellertid i mycket anspråkslösare former än längre fram i tiden och var vida billigare. Många studentkotterier begåvo sig visserligen från matställena till något av de nyssnämnda förfriskningsställena för att dricka kaffe, och särskildt voro Taddis, Novum och Lunkan, där vackra och snälla servitöser förhöjde tillvarons behag, mycket besökta. Men i vardagslag och då ej särskilda festanledningar förekommo, var det ej vanligt med punsch eller annan »avec». Halvkannan punsch fick man, vill jag minnas, för 1 kr. 50 öre, och det måttet var ofta det mesta, som ett lag kostade på sig och plägade förtära.
Av de nämnda ställena var det i hörnet av Drottninggatan och Östra Ågatan, midt emot Lundeqvistska bokhandeln, belägna Taddis, det populäraste och ett typiskt studentkafé. Det innehades av en källarmästare Kindbom och bestod av en större källarsal och ett eller par små rum i bottenvåningen samt ett rum en trappa upp, kalladt »Himmelriket». Från kl. 4 e. m. till midnattstimman, då det stängdes och de mer eller mindre motvilliga gästerna blevo avhysta, var det ofta överfullt, och där gick merendels mycket gladt och livligt till, med sång och pokulerande. Vid långväggen stod en buffet eller disk, där de unga servitöserna höllo till och voro föremål för en stundom ganska het kurtis. Även som frukostställe var Taddis mycket omtyckt
11
