II.
AKADEMISKA FÄDER OCH ANDRA ORIGINAL.
Innan jag går vidare i skildringen av mina egna öden och erfarenheter i lärdomsstaden, vill jag lämna några erinringar om medlemmar av akademistaten, och andra märkliga personer, som skänkte 1870-talets Uppsala en säregen prägel och upprätthöllo stadens anseende som ett originalens speciella hemvist eller tillhåll. Det anseendet var mycket gammalt och sammanhängde med det även i andra gamla universitetsstäder konstaterade förhållandet, att sysslandet med lärda värv och ett inåtvänt tankeliv fostra mer eller mindre uppseendeväckande egendomligheter i såväl det offentliga som privata uppträdandet och levernet. Från 1700-talets slut finns bevarad en mycket upplysande och roande beskrivning[1] över hur åtskilliga av Uppsalaprofessorerna på den tiden voro beskaffade. Huvudintrycket av meddelandena är, att de flesta ibland dem voro ganska egendomliga eller underliga varelser. Förändrade seder och åskådningar, vidare vyer och vidgade förbindelser med yttervärlden medförde sedermera en minskning av originalen, men sådana förekommo dock i ganska stort antal under det följande seklet; och Uppsalakrönikan från 1870-talet förtäljer, att de ännu då voro talrika.
- ↑ I De la Gardieska arkivet.
19
