tionskammaren var som
nämnts dragig och kall.
Ett par i taket dinglande och rykande fotogenlampor förmedlade den föga rikliga belysningen, och strömmen av oupphörligt kommande och gående kunder genom den smällande dörren till den kalla förstugan ökade ej trevnaden. Gubben Hanselli, som på äldre dagar led av gikt, var dock både i yttre och inre hänseende situationen vuxen. Han uppträdde nämligen i botforer, skinntröja och kapprock, och en pälsmössa krönte hans skalliga hjässa, vilken bildade avslutningen på ett anlete av ganska originell typ, något mongolliknande, men med mustascher och pipskägg, prydligt arrangerade enligt det franska modet under det andra kejsardömet. Det sades också, att gubben gjorde anspråk på att vara lik Napoleon III. Stundom gnatig och arg, ofta spydig och rolig, skötte han nitiskt auktionsklubban och höll god ordning bland kunderna. Särskildt var han mån om noggranna adressuppgifter, då ej inropen följdes av kontant betalning. Som exempel härpå vill jag anföra, hur han en gång, då en student vid namn Knorring hade ropat in en bok, gjorde följande
41
