tjänsten med samma kraft och intresse som i yngre år. Först under hans efterträdare, överstelöjtnant John Georg Arsenius, som tillträdde befattningen 1878, upplevde ridkonsten en ny blomstringsperiod i Uppsala. Man fick då till och med se en och annan av professorerna till häst, och åtskilliga av studenterna höllo sig med egna hästar och stalldrängar. Däremot voro intressena för gymnastik och fäktning mindre omfattande och livliga. Läraren däri, kaptenen vid Upplands regemente Alfred Theodor Littorin åtnjöt dock stor popularitet inom studentkåren och umgicks mycket i student- och särskildt sångarkretsar. Han var nämligen begåvad med en klangfull första tenor, var verksam i sällskapet O. D. eller Orphei Drängar och i ordenssamfundet S. H. T. (»Tratten»), där han bar namnet »Clitoris». Eljest kallades han vanligen »Littan» och var en glad och hurtig man, med friskt humör och rätt många originella sidor. Om hans fritalighet och obesvärade sätt gingo många historier. Under sin löjtnantstid hade han varit ordonnansofficer eller uppvaktande hos prins August, och det berättades, hur han en gång, då prinsen efter någon officiell tillställning eller fest dragit sig tillbaka till sina privata rum och, trött på allt tvång, föreslagit att de skulle avlägga all etikett och ceremonier och leva kamratligt, hade utropat: »Det skall bli förbaskadt trefligt, och dra nu av mig stöflarna, Bernadotte!»
Såsom universitetets gymnastiklärare deltog Littorin i de akademiska festerna och uppträdde då i paraduniform. Sedan han blivit kapten, hade han icke blott samma rang som professorerna utan även såsom militär i tjänst försteget framför dem. Han intog följaktligen i de akademiska processionerna plats före pro-
43
