Sida:Moder och styfmoder.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 41 —

något. Agnes berättade mig, att samma dag Frank reste gick hon bort på the till den der gamla, dumma, sjuka qvinnan sam bor i Hopwood.”

“Är det den enda bit af skandal, som Agnes varit i stånd att snoka upp? Det vore bättre om hon använde sin tid till att sätta band i dina mössor i stället för att sticka sitt fula ansigte i de fattigas hyddor och bespeja dem som äro bättre än hon. Hvad glädje Kitty kunde ha funnit i den der gamla tråkiga gummans sällskap medger jag, att jag ej begriper Stackars Kitty, med hvilket sorgset hjerta måste hon ej ha gått den långa vägen ner till Hopwood i skymningen med ingen Frank att möta sig! Jag säger dig, Mamma, att jag ser sorgen i hennes ögon, och var säker på, att inte tre nätter af de sju är hennes hufvudkudde torr, då hon somnar.”

“Hvilken utomordentlig villfarelse du sväfvar i angående en så prosaisk person som Kitty! Om hon ser blek ut ibland, så är det ej att undra på, då Mr Birkby håller henne inne för att läsa för honom så många timmar om dagen. Du skulle tala med honom och icke med mig. Catharinas känslor äro minsann inte farliga nog att skada hennes hälsa.”

“Ack, kära Mamma, om du bara kände henne!” ropade Edvard, resande sig på knä i sin ifver, och seende upp i sin moders ansigte med bönfallande allvar — “om du bara ville öppna ditt hjerta för henne! Det skulle göra dig så mycket lyckligare.”

“Min lycka står högre, än att hon skall kunna öka eller minska den,” svarade Lady Irwin högdraget. Det skar henne i hjertat, att höra sin son bedja för den milda flickan som hon hatade.

“Men se bara på henne, Mamma,” fortsatte Edvard, oförskräckt för hennes köld. “Hvar såg du någonsin ett ljufvare leende? Och hvad hennes händer och fötter angår, så äro de femtio gånger mindre och vackrare än Clementinas, som tant Fanny alltid gör så mycket väsen af. Och sedan att ha till sällskap — hvem är alltid i godt lynne, alltid färdig som Kitty? Jag är säker på att du har skäl att vara tacksam mot henne, Mamma; jag vet ej hvad det skulle ha blifvit af mig, om hon ej gjort sig så mycket besvär med mig. Jag har aldrig hört någon läsa lagen för andra så som Kitty, och det bästa af allt är, att hon aldrig låter en känna, att hon predikar för en. O, Mamma! du vet ej hvad du gör, när du sluter ditt hjerta för henne. Hon skulle blifva dig en sådan god dotter.”