Sida:Morgonbris 1936 3 s 7 8.djvu/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

dessa frågor ett klart uttryck. De menar, att preventivmedlens uppgift är att värna de utomäktenskapliga förbindelserna, att skydda mot könssjukdomar. Tanken att skydda det äktenskapliga samlivet, att höja könsumgänget inom äktenskapet till vad det endast utan den ständiga grossesskräcken kan vara: en glädje för bägge parter, finns icke ens antydd. Som en symbol för denna manliga felsyn på hela sexualupplysningen. vilken ytterst bottnar i mäns sekelgamla dubbelmoral, kan vi peka på detta faktum: det är erkänt legitimt att upplysa beväringarna om preventivmedel. för att deras förbindelser med prostituerade skall vara behagligare och ofarligare, men det är icke lika legitimt att ge sexuell upplysning åt genom många barnsängar utsläpade mödrar!


Befolkningskommissionen har icke arbetat färdigt. Vi som känner vad våra partikamrater inom denna vill, behöver inte misströsta i vår förhoppning, att även denna sida i befolkningspolitiken skall fyllas med förslag; att en upplysning om födelsekontroll skall ställas sida vid sida med de åtgärder, som kan göra barn mer önskade och välkomna än de får vara i samhället i dag. Men det gäller därjämte, att åtminstone kvinnornas opinion icke vacklar i dessa frågor. Våra krav kan säkert också formuleras klarare än hittills.

Vi vill både ha en biologisk och hygienisk sexualundervisning i skolan, vi vill därjämte ha en fördomsfriare sexualfostran i hemmet. Men vi vill också ha en saklig upplysning om praktiska medel för födelsekontroll till både ogifta och gifta. – I framtiden bör denna kunna ske så öppet, att vi inte skall behöva särskilda tidskrifter och särskilda byråer för sexuell upplysning. Både läkare, barnmorskor och barnavårdscentraler bör i sina instruktioner åläggas att ge de personliga råden, samtidigt som den allmänna upplysningen skall ha nått längre än nu. För vissa befolkningsgrupper räcker det inte ens med fri tillgång till upplysning, utan denna bör aktivt påtvingas dem. Det gäller de grupper, som man ev. skulle önskat sterilisera men som kanske inte kan falla in under steriliseringslagen – tag t. ex. de nu aktuella tattarna, många halvt sinnesslöa och andra synnerligen olämpliga föräldrar.

Men innan vi hunnit så långt, att vi har en verklig folkupplysning i sexuella frågor att bygga på, måste vi precisera ett par krav mer direkt. För det första får det inte vara som ibland nu, att de nyinrättade rådgivningsklinikerna bara står öppna för gifta men ej för ogifta. För det andra måste både läkarna och nästan ännu mera barnmorskorna genom en bättre utbildning göras skickade att ge råd om födelsekontroll. Det bör vidare inskrivas i deras instruktioner, att de inte bara skall svara på framställda frågor – vilket inte ens läkarna gör nu – utan självmant ge upplysning i en hel del fall för att råda bot på många kvinnors bristande upplysning i ungdomen. Hos varje ogift kvinna, som förlöses av dem, borde de försiktigt höra sig för om hon önskar veta något om födelsekontroll och likaså hos varje gift kvinna, som fått några barn. – Minst en läkare i varje distrikt borde vidare ha i uppdrag att hålla polikliniktimmar i sexuella frågor. Detta gäller inte främst de stora städerna utan tvärtom de många avlägsna landssocknarna, där fortfarande stora barnskaror födas i fattiga familjer, bara därför att inga riktiga och billiga metoder för födelsekontroll där är kända.

Men sedan man har denna garanti för att endast önskade barn föds, står det kvar: att vårt samhälle egentligen bör ha råd att låta några stycken födas i varje familj som önskar barn. Det är inte rimligt att arbetslöshet, otrygghet, trång ekonomi och förföljelse av förvärvsarbetande kvinnor och barnrika familjer så som nu skall tvinga den rationella barnbegränsningen att begränsa barnens antal ända ned till 0 eller 1. En otillfredsställd längtan efter barn och en försummad lyckomöjlighet påtvingas nu många unga ansvarskännande familjer av samhället självt. Bördan med barnen måste avlastas mer från den enskilda familjen, särskilt den ekonomiska bördan. Vi måste genom samhällsreformer skapa så ljusa och trygga villkor för barnen, att föräldrarna – med fullt förfogande över det frivilliga barnafödandet – skall ha mod och lust att ha några. Om vi däremot låter de yttre förhållandena vara sådana, att vi måste fråntaga människorna glädjen att ha barn, då bygger vi heller

intet framtidssamhälle.

8